Ett vårförslag i mattens och naturvetenskapens anda

Att söktrycket för landets olika lärarutbildningar är för lågt och att dagens lärarbrist är på gränsen till kris är allmänt känt och ett faktum. Största bristerna finner vi i ämnesområden som teknik, matematik och naturvetenskap, där problemen börjar bli verkligt stora. Inte minst då väldigt få, av det redan futtiga grundantalet, lärarstudenter väljer att studera till lärare dessa ämnen. Med det som grund presenterade utbildningsminister Jan Björklund, i DN, regeringens vårproposition och de förändringar som den skull kunna komma att medföra (1).

På tapeten är bland annat att en skattefri examenspremie för lärarstudier införs, vilket innebär att studenter med matte och NO-ämnen i sin ämneskombination får 25 000 kr per ämne i samband med deras examen. Maxtaket ska ligga på 75 000 kr per person. Förslaget har mötts av mycket kritik, inte minst från lärarfacken som jämför det hela med konstgjord andning (2). Den främsta frågan är kanske om detta initiativ egentligen kommer hjälpa någon, förutom den lilla grupp som redan har ett intresse för utbildningen. Kommer studenter välja att bli exempelvis gymnasielärare i matte och biologi på grund av utsikterna för att kunna få en klumpsumma på 50 000 kr när de pluggat färdigt? Om de lika gärna skulle kunna valt att läsa till civilingenjör och på bara några månader ha tjänat in den summan, samtidigt som de har en betydligt högre grundlön och en löneutveckling som inte ens kan mätas på samma karta som lärarlönerna? Har en engångssumma sådan genomslagskraft på en students beslut – eller är det snarare ett önsketänkande från regeringens sida? Mer pengar behöver utan tvekan stoppas in i skolan, men detta förslag kanske vore att börja i fel ände. Ett bra försök, men en lösning som inte är långsiktigt hållbar. Ja, eventuellt inte ens kortsiktigt hållbar.

RAU:s VD, Fredrik Svensson, drar i ett blogginlägg paralleller till det traditionella sätt på vilket vi fortfarande tenderar att se morot och piska som lyckade metoder för att nå framgång, och konstaterar sedan att: ”det där med morötter fungerar lika dåligt som piskor, det vet framförallt vi som sysslar med lärande. Det är lite som att kissa på sig, det är varmt och härligt till en början, men det blir rätt kallt efter en stund” (3). Och är det inte lite så det skulle se ut om förslaget går igenom? Det smakar bra en stund, men så länge grundproblematiken kvarstår, dvs. att lärarnas arbetsförhållanden inte förbättras och löner inte ökar, finns alltid risken att eftersmaken blir synnerligen bitter.

Så hur god är egentligen den morot som Jan Björklund vill vifta med för att locka fler sökande? Och är den tillräckligt smakrik för att sedan täcka över den bittra eftersmaken?

Läs mer:
1) http://www.dn.se/debatt/upp-till-75-000-i-lararbonus-for-matte-och-no-amnen/
2) http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2014/03/02/lararfacken-sagar-forslag-examenspremier
3) http://jeppesenblog.blogspot.se/2014/03/om-morotter-piskor-och-att-kissa-pa-sig.html
4) http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5798144

Vid pennan,
Hanna Edholm